Mats Edman, chefredaktör och VD på Dagens Samhälle skrev denna reflektion i förra veckans tidning. Tyvärr finns den inte publicerad digitalt, men med hans tillåtelse så får du ta del av den här. Se det som en gästblogg 🙂

DEN BRITTISKE HISTORIKERN Cyril Northcote Parkinson (1909-1993) är berömd för sina universella iakttagelser av byråkrati i offentlig och privat sektor. När det gäller effektivitet poängterade han bland annat att allt arbete förbrukar de resurser och tid som avsatts för ändamålet.

Om det tar fem personer att lösa ett problem, men åtta anställts för saken, då sysselsätter problemet åtta anställda. Multiplicera med antalet medarbetare i en stor organisation och tjoff-ett byråkratimonster är fött!

I den svenska skolan har reallönerna inte utvecklats som lärarna önskat. En viktig förklaring är att Sverige alltför länge investerat i ökad kvantitet (fler lärare) i stället för ökad kvalitet (högra krav, mer elevtid).

Om Parkinson fått studera vår skola hade han bland annat sett att en kommunanställd lärare förväntas undervisa 18-20 av sina 45 avlönade timmar i veckan. Bara 40 procent av lärarnas tid används till eleverna.

EFTERSOM POLITIKER BÖR väga skattemedel mot nytta så bör de studera andra som lyckats få bättre resultat. Kunskapsskolan är ett exempel. Genom ett radikalt annorlunda synsätt på skolans organisation har man uppnått en undervisningstid på 65 procent. Därför har man 5,4 lärare per 100 elever. I kommunerna 8,3 lärare.

I bägge systemen åstadkoms 1650-1700 elevtimmar per år. Av någon anledning lyckas Kunskapsskolan, justerat för socioekonomisk bakgrund hos eleverna, producera bättre betyg (meritvärde) med bara 2/3 av lärarstyrkan. Inte bara är Kunskapsskolan effektivare. Resultaten är högre och dessutom får man pengar över. Begreppet ”lärartäthet” saknar egenvärde; det går att jobba smartare.

Om kommunerna vill hänga med måste de stresstesta skrået. Nu kräver lärarfacken 10 000 kronor mer i månaden (+35 procent). Det blygsamma kravet kostar 39 miljarder per år. En del kommer igen via skatten, men notan slutar ändå på 31 miljarder bara för lärarna. Det skulle äta upp allt löneutrymme i sektorn. Vilka ska sänkas? Undersköterskorna i hemtjänst och på äldreboenden?

SÅ SVARET PÅ lärarnas 10 000-kronorsfråga kan bara vara högre produktivitet liksom kvalitet. Om kommunerna vill mäta sig med friskolorna behövs, i runda tal, kanske bara 160 000 lärare mot dagens 200 000.

Med 40 000 färre lärare uppstår givetvis ett löneutrymme. Fast jag misstänker att lärarfacket stannar kvar på perrongen och vinkar farväl när deras tåg mot framtiden går.

Mats Edman, Chefredaktör/vd, Dagens Samhälle