Vad gör makten med oss människor?

Idag skriver Ingrid Hedström i DN om den omvanling som människor i maktposition genomgår genom bl.a riter.

Jo, symboler och övergångsriter är fascinerande. Men vad händer med människan i ceremonins centrum? Transformeras hon i sitt inre, tar rollen över, blir hon en annan?

Jag tror tyvärr att makten förändrar. Inte så att den gör dig till någon annan, utan mer att med formell makt kommer en position. En person med makt blir ett objekt både för sig själv och för andra. Det otvungna jaget är ett subjekt, en människa. Objektet är en roll.

Jag brukar beskriva mig, bl.a. här på bloggen som ”Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef – i den ordningen”. Jag försöker vara ett subjekt. Det är inte lätt. Att inte gömma mig bakom en mask gör mig sårbar. Att vara människa är svårt – att spela en roll är enkelt.

Jag tror att maktens avskärmade roll i många fall är en nödvändighet för att överleva – tyvärr. Emanuel Karlsten skrev en krönika på samma tema för några månader sedan Partiledarna blir bättre när de slutar. När partiledaren inte längre är tvungen att spela sin roll och dessutom inte granskas så hårt som ett objekt görs så kan hen vara mänsklig och som Emanuel är inne på, bara ett subjekt kan visa passion och beröra andra – subjekt.

Jag tror det blir så att maktrollen som objekt inte kräver någon mellanmänsklig respekt, vilket i sin tur framtvingar ett avståndstagande från makten för att orka stå ut med all kritik.

Relationer och därmed mänsklig respekt är alltid mellan personer, subjekt!

Vem tar första steget för mänsklig respekt av och för varandra – oavsett maktposition?