Alltfler röster höjs för att vårt samhälle ska bygga på hårdare tag mot förbrytare, stängda gränser över hela världen – allt för isärhållande. Syftet med isärhållande är att vi ska skydda oss mot gruppen ”de andra”. Ställa krav och straffa de som hotar vår trygghet.

Det finns ingenting som säger att det fungerar. Det är själva definitionen av gruppen, vilka som är vi och vilka som är de som skapar problem. Samma logik gäller oaktat om vi talar grupperingar i mobbing på en skolgård, samarbetsproblem avdelningar emellan i en organisation, nationalism länder och kulturer emellan. Definitionen av vi definierar våra handlingar.

Alla människor har rätt att utkrävas ansvar för sina individuella handlingar, men inte dömas på grund av sin grupptillhörighet. Vi kan och ska kräva mer av individers handlingar, alla ansvarar för sina handlingar och ska behandlas därefter. Men vi måste se till individens förutsättningar.

Jag är själv priviligerad. Jag är född i ett land som är byggt på solidaritet och förtroende. Alla har inte fått den möjligheten. 

Det enda som kan rädda vår värld långsiktigt är jämlikhet i förutsättningar, definitionen av vi som alla människor och en oförhandlingsbart utkrävande av individuellt ansvar för alla – vi.