Idag var vi på bio och såg på Nalle Puh. Det kan väl inte finnas någon ofarligare mysigare liten björn. Att möta Nalle Puh är lite samma känsla som att komma in på sitt gamla pojkrum. En temporär regression i barnets lugn. Men han är ju klok också. Sådär klarsynt som den obekymrade kan vara.

Det bästa är att veta vad man letar efter innan man början leta efter det.
Fast hur hittar man något nytt då?

Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.
Underbart!

Det är bra mycket trevligare att vara två.
Dagens sanning.

Själv kan jag känna igen mig Puhs ord – Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.