CC by uggboy
Jag funderade på att kalla detta inlägg för ”Konceptuell frustration ger kvantitativ styrning”. Det är precis vad jag vill få fram.
Konceptuell frustration – Jag har många idéer. Jag blir frustrerad när jag, under lång tid och med stort tålamod 😉 lagt fram min syn men när jag inte ser att det bidrar till någon annans förändring. Jag vill vara en ledare som både påverkar och påverkas av min omgivning. Jag vill att människor i min omvärld ska ta intryck. Intryck som går in i dig. Intryck som gör att du väljer att agera på ett nytt sätt.
Kvantitativ styrning – När jag inte når fram till en annans människas inre är det lätt att jag börjar styra handlingen istället. Jag börjar bestämma hur du ska göra något. Jag styr din handling. Jag mäter effekten, ofta numerär av ditt arbete. Utför detta, gör det så här många gånger osv.
Förändring? Jag tror inte att detta bidrar till någon långsiktig förändring hos någon.
Exempel – Om vi t.ex. säger att ”Katrineholms kommun ska vara tillgängligt via E-tjänster” så använder vi mål som styr vart vi vill nå. Det styr mer vad vi vill åtadkomma. Ännu bättre hade varit att svara på frågan varför. Då hade målet blivit något som ”Medborgare och företag ska kunna nå kommunen digitalt när som helst”. Problemet är att det inte inte blir ”tillräkligt” styrande. Då styr vi istället med nyckeltal. Nyckeltalet är kvantitativt. Vi säger exempelvis att Katrineholms kommun ska ha 20 e-tjänster.
Vad händer då? Om du styr mot handlingen, 20 e-tjänster så är det lätt att frågan varför kommer bort. Att 20 e-tjänster verkställs. Kanske kommer du att erbjuda 20 helt ointressanta e-tjänster? Kanske kommer du att dela en e-tjänst i 20 delar för att uppnå målet? Kanske kommer du att införa de enklaste e-tjänsterna, inte de bästa?
Styrning är lätt – ledarskap är svårt. Jag tror att det är oerhört viktigt att veta när man gör vad;
- Styr eller leder
- Visionärt eller i detalj
- Handling eller tanke
- Konceptuellt eller kvantitativt
Jag tycker att vara chef, att peka med hela handen, att styra handling måste värderas som ett nederlag för ledarskapet. Vad tycker du?