En av anledningarna för mig att börja använda sociala medier var att öka transparensen och därmed insynen i kommunen och en kommunchefs arbete. ”Nära” är ett försök till en mer personlig ansats, baserad på veckan som varit, om det kan vara intressant – om inte, sluta läs här.

Ett stort arbete denna vecka har varit att arbeta vidare med våra ”åtaganden” inför 2011. I år har vi för andra året i rad gjort detta tillsammans med alla våra anställda på kommunledningsförvaltningen, i medarbetarrådslag. I korthet går det till så att kommunstyrelsen fastställer ett planeringsdirektiv till alla nämnder och bolag. Planeringsdirektivet innehåller bla preliminära budgetramar och anger vad man vill nå för resultat. Svaren på detta kan se ut som;

Resultatmålet Kommunen ska ha en ekonomi i balans ger åtagande Antalet anbudsgivare ska i snitt vara minst 4,0 per upphandling.

För tre veckor sedan, en söndag ringde en av mina närmaste medarbetare ekonomichef Anne Andersson och berättade att hon blivit headhuntad till ett jobb som ekonomidirektör på sin hemort, Örebro. Min första reaktion, inåt, var vem som helst bara inte hon. Jag såg det jobbet när det kom ut och insåg direkt att det var som klippt och skuret för Anne, jag till och med skämtade med henne om att hon ska ge tusan i att söka. Jag var från den stunden övertygad om att hon skulle få jobbet, även om det då också fanns andra kandidater. Anne ville förståeligt nog inte att det skulle komma ut i det läget, varför jag fick hålla informationen för mig själv.  Hur som helst så tog jag kontakt med vår rekryteringsfirma som började search och annonserade för ej specificerad kund omgående. I veckan blev det klart att hon fått jobbet – Ett stort grattis till Anne och till Örebro kommun.

För att se framåt så hoppas jag nu på en ny, bra ekonomichef till Katrineholm. Jag ställde frågan i ledningsgruppen, varför någon skulle vilja arbeta just hos oss och fick ett unisont – Vi har frihet, med krav på ansvar. Det värmde mitt ledarskapshjärta och vi utformade tidningsannonsen så här. Kanske är det du?

I veckan meddelade räddningschef Cecilia Uneram att hon slutar. Cecilia har arbetad över 11 år som chef för Katrineholms och Vingåkers räddningstjänster och gjort ett strålande jobb. Även om avslutet blev abrupt, efter en medarbetarenkät så tycker jag att alla, inklusive Cecilia själv ska fokusera på allt positivt som hon åstadkommit. Cecilia är drivit ett fantastiskt förändringsarbete från att fokusera på akuta insatser till förebyggande arbete där brand eller olycka är ett misslyckande! All heder.

Det har sedan länge varit planerat att jag ska byta bloggplattform från Tumblr till WordPress. Denna vecka så började jag köra wordpress-bloggen på http://mjansson.se som snart också kommer att nås på http://kommunchef.nu. Lite återstår vad gäller layout, men det känns som att det kan bli riktigt bra. På den nya bloggen fanns möjlighet att lägga ”sidor” dvs flikar, så det har vi börjat med, kolla gärna. Jag har bla utvecklad om mig, vilket visat sig extra viktigt då vissa verkar tro att jag är politiker.

Onsdagsmorgonen började med fotografering Fotografen Martin von Krogh hade, enligt egen utsago, fått fria händer att visa staden Katrineholm inom ett projekt åt Svenskt Näringsliv. Jag passade också på att fota lite när han sprang efter sitt block.

Dagar som börjar 05:32 med ett sms eller mail i telefonen från Conny Petrén lydande, som denna gång.

Håll stumt. Det kan göra ont att sticka ut men allt som inte dödar.,…. Jag kommer strax efter, satt med Selig igår. Stå på dig, annars gör någon annan det:-) Conny

Sådana dagar är det svårt att inte gå ut och hämta Katrineholms Kuriren innan morgonrutinen är avklarad. Oerhört skönt att ha vänner och så många trevliga människor omkring sig. Lite senare skickar Johanna Bolander.

Såg inlägget, trist men jag hoppas denna kan få dig lite pepp, man ska tro på sig själv!!

Det första jag funderar på är vart hon har fått det ifrån, måste vara någon vuxen hon har sett som laddar inför en tuff dag eller dyl….

Det blev ju en ordentlig diskussion om artikeln, så väl här på bloggen som hos Tobias Björkgren, Mikael Winterkvist, Niklas Strandh och Joakim Jardenberg. Läs dessa kommentarer!

I torsdags kväll gick en medarbetare, Ulrika Söderwall bort. Ulrika var jämngammal med mig och arbetade i receptionen på Viadidakt. Jag kommer alltid att minnas hennes otroligt glada och positiva sätt. Ulrika hade klarat av cancern en gång, men det gick inte denna gång. Jag stötte på henne då hon var ute och åt lunch med sina kollegor på St Djulö i början av maj. Vi talade om en facebook-diskussion som gick ut på att hennes son tyckte att hon skulle skaffa sig en ny kille.  Ingen vill väl ha mig, som jag ser ut hade Ulrika sagt. Jag tycker du är finast i världen mamma sade sonen. Fint. Mina tankar går till Ulrika och de hon lämnat efter sig.

När jag påminns om döden kan jag också känna mig närmare livet. Att vara nära livet är att vara nära sig själv, här och nu. Vi har alla våra knep för att komma dit i vardagen, ett av mina är musik.

När jag var barn sade jag en gång till min mamma, om det inte fanns musik skulle jag aldrig vara glad. Musik är viktigt. Idag när jag åkte i bilen hörde jag den här gamla låten med Eagles och kände djup, här och nu!

Ha en riktigt bra vecka !

/Mattias