Jag funderar på om jag ska börja prioritera arbetssökande som är eller har varit topp-idrottare?

Jag hör ofta ordet kompetens användas synonymt med kunskap. Kunskap är för mig en del av att vara kompetent. Men att vara kompetent är större.

Kompetens är förmågan att utföra en uppgift.

Således kan du inte vara allmänt kompetent. Du är alltid kompetent i förhållande till något specifikt – en uppgift.

Jag har tidigare resonerat kring att kompetensbegreppet kan delas in i;

• Kunskap – Att kunna sitt ämne, en teori. Kan tillgodoses med utbildning och/eller erfarenhet samt med det nätverk du har.
• Kvantitet – Du ska ha tid, eller ni ska vara tillräckligt många för att utföra uppgiften
• Långsiktighet – Du ska hålla långsiktigt, eller om det rör en grupp säkerställa att ni finns kvar så länge det behövs för att utföra uppgiften

Men jag har också konstaterat att det inte räcker. Du behöver en inre drivkraft, mod och vilja. En motivation att utföra något bra. Du kan vara hur bra som helst utan att det märks om du inte får ut det. Här tror jag att vi kan få in topp-idrottarna. Det är min erfarenhet att den som högpresterat inom något område, exempelvis idrott har ett driv och en vilja att kämpa det där lilla extra. En beslutsamhet och energi som är utöver det vanliga.

Jag lyssnade på ett föredrag för några veckor sedan där föreläsaren beskrev kompetensen att leda i förtroendesamhället som IQ*EQ*Kcal där Kcal står för energi och vilja.

Jag tror att Kcal-värdet finns hos topp-idrottaren. Vad tror du?