Du som brukar läsa denna blogg vet att jag gillar sociala medier. Inte så mycket för tekniken utan att vi med hjälp av tekniken kan fler komma närmare varandra på kortare tid. I nätverkssamhället har vi en större närhet till fler på kortare tid. Jag är dock inte längre så säker på att det är odelat bra.
Sociala medier ger, enligt min uppfattning, en känsla av ett socialt sammanhang men det ger inte samhörighet. Sociala medier kan underlätta för det personliga mötet, men aldrig ersätta det. Sociala medier är i första hand skriftlig kommunikation och har därför sina tydliga begränsningar i mötet mellan människor. Många ser till att kombinera digitala och analoga möten. Det tycker jag är bra och nödvändigt. Du hittar ingen samhörighet i det digitala allena.
Jag har hört flera sociala-medie-gurus uttrycka att de är intresserade av fenomenen som någon slags socialt expriment. Vad händer om så många människor har kontakt med varandra? Det har irriterat mig. Jag har inte kunnat se att det skulle kunna göra något annat än gott. Jag är inte så säker längre.
Sociala medier driver fram beteenden. Det är lätt att glida in i ett mönster av ”gilla-kultur” där man ser till att lägga ut allt mer som ger andras reaktioner istället för att använda mediet för det som du som människa vill använda det till. Det privata, exklusiva jaget blir då allt mindre. Såtillvida ändrar dessa medier vårt sätt att handla. Jag ser inget gott i det.
Det kanske också är så att distans i många fall är bra. Ibland behöver vi bryta banden med andra människor, men i det sociala kitt som denna teknik ger oss blir det svårare än tidigare. Även om jag inte vill veta vad du gör så känns det konstigt att inte veta det alla våra gemensamma ”vänner” vet det utom jag. I det blir det lätt att dras fast i befintliga relationsmönster och inte släppa det som borde släppas.
Som i alla skeenden så finns motkrafter som kan kompensera. I en värld där allt delas blir det odelade så mycket mer exklusivt. Det är i den odelade uppmärksamheten som det möte som berör oss på djupet finns.
Jag tror att det är vad detta ”sociala experiment” handlar om. Kommer vi att kunna använda denna teknik till våra syften som människor, eller kommer tekniken i sig att förändra oss till något vi inte är, eller vill vara?