Ett av sommarens projekt är att bygga en gäststuga på sommarstället i Byxelkrok på norra Öland. Efter att jag och Jenny nu semestrat med barnen i tre veckor var vi igår redo att sätta igång. I enlighet med tillverkarens instruktioner skruvade vi fast trossbotten i golvbjälklaget, som sedan skulle vändas. Vi kände oss lite tveksamma till det hela, det kändes mycket tungt. Mycket riktigt, efter Jennys idoga skruvande och mitt sågande så var kolossen typ orubblig på två personer.

Vad gör man?

Vi försökte med hävkraft, funderade på vinschar och sedermera möjligheten att dela konstruktionen.

Vår sista utväg var att fråga om hjälp. På. 6-10 man så borde det gå. Jag skrev följande fråga på Facebook på kvällskvisten. Vi tänkte att om det inte funkar så får vi skruva isär allt och börja om.

Vilket gensvar, vilka underbara människor!

Vid 11 idag så högg vi i 11 vuxna och ett antal barn, som fick hålla sig undan. Det gick typ lätt som en plätt, och nu ligger hela grunden på plats.

Stort tack till alla som hjälpte till, eller som min mor kommenterade på Facebook ”Kanon med Facebook. Förstår nu vitsen”.

…men vet ni en sak till, när alla gått så kände både jag och Jenny en sådan glädje, inte bara för det som vi gjort utan för att det är så härligt när vi hjälps åt. En känsla av samhörighet.

Så, återigen – tack!