I mitt jobb har jag ofta kontakt med medier. Mina medierelationer har jag med delade känslor.

Dels gillar jag öppenhet. Jag tror att jag och andra blir bättre av att få ett utifrån och in perspektiv. Jag tror att det är bra att ständigt ifrågasätta sina handlingar i ljuset av om jag kan stå för det jag gör inför andra.

Dels har medier sin egen agenda. Medier har sin agenda både utifrån i många fall ideologi, yrkesriktlinjer och icke att förglömma företagsekonomiska överväganden. Medier är beroende av intäkter. Kort sagt medier har ofta sin egen agenda.

Jag har vid några tillfällen deltagit i utbildningar om att umgås med och hantera media. En av de saker man får lära sig på en sådan utbildning är att bestämma sig för sitt budskap och hålla sig till det.

Likväl hamnar jag, och människor runt mig i ett återkommande dilemma. Vi talar med journalisten. De mest märkliga och felaktiga medievinklingar jag har varit med om har varit när jag lagt ner mycket möda på att förklara en händelse. Helt enkelt när jag försökt få journalisten att förstå min syn på hur det ligger till.

Jag är uppfostrad att svara på tilltal. Jag vill tro människor om gott. Jag försöker att få varje möte med en människa att bli så positivt som möjligt. Jag säger inte att jag alltid lyckas.

Jag tycker att det är svårt att lämna det personliga mötets etik och logik i kontakten med en journalist. Jag tror att det är därför jag hamnar i viljan att få fram ”hur det egentligen ligger till” i dialog.

Mitt råd är – Säg det du vill säga till mediekonsumenten och strunta i mötet med journalisten. Prioritera läsaren, lyssnaren framför journalisten liksom journalisten gör detsamma i förhållande till dig. Gör det proffsigt och var trevlig men kom ihåg.

Mötet med en journalist är inte mötet med en journalist, det är mötet med läsaren, lyssnaren – konsumenten av mediet.