Den kommunala verksamheten blir alltmer pressad mellan lagstiftarens krav – kontroll och medborgarnas vilja och inflytande. Fenomen kan betecknas som att den lokala rådigheten minskar.

Allt ska bli bättre genom att fler kontrollmyndigheter ges fler och mer befogenheter att intervenera i kommunal verksamhet. Svaret på misskötsel är mer kontroll av handling.

Problemet är att vår verksamhet drivs primärt av hjärnor, inte av händer. Att döma av och kontrollera handling skickar helt fel signaler. Kvalificerade tjänster inom vård- skola- omsorg kräver självtänkande kreativa anställda som har ett inre driv att bedriva en kvalitativ bra verksamhet i det som uppstår.

Idag läste jag Henrik Bergrens krönika i DN om det faktum att nu senast efter Caremaskandalen har kraven på skärpt granskning av privata välfärdsleverantörer haglat från alla håll. Henrik menar, och jag instämmer att så fort vi har att göra med mer sammansatta mänskliga verksamheter är det meningslöst – och ofta destruktivt – att utgå från kvantitativa mått.

Ni kan ju själva prova hemma genom att oavbrutet fråga er partner om hon eller han älskar er – hur stor kärleken än var från början lär den ha naggats i kanten efter ett par veckor.

Därför att kärleken kommer inifrån. Det som kommer inifrån går inte att kvantifiera. Går relationer överhuvudtaget att mäta?

Men det finns ett ännu värre problem. Överdriven utvärdering kan ha rent negativa effekter på kvaliteten. Alltför omfattande extern kontroll riskerar att underminera känslan av personligt ansvar.

Det är som att när vi flyttar ut det vi mäter i handling så kan vi också objektifiera det. När vi gjort subjektet, människan, brukaren, eleven till ett mått så slutar vi att agera med våra inre drivkrafter, vår kompetens, vårt hjärta och vår profession. Allt det som gör oss till bra mervärdesskapande samhällsuppbärare inom våra kvalificerade kallyrken.

Däremot måste de ha bra utbildning, anständiga löner, yrkesstolthet, rimliga arbetsbördor, empati och respekt för de människor de ansvarar för och inte behöva oroa sig för att deras jobb försvinner vid nästa upphandling.

Det ska vi ha. Vi ska vara stolta över det vi gör och våga vara kompetenta i oss själva.

Inre motivation skapas av

• Autonomi – självbestämmande
• Mastery – att bli bättre på hantering av meningsfulla saker
• Purpose – att det vi gör har mening

Det kan ju förstås kosta en del pengar. Men i längden blir det nog billigare än att bygga upp en gigantisk kontrollapparat.

För problemet är inte kontrollapparaten, utan vad den gör med oss. Med vårt ansvar, vårt spontana handlande – vår profession. Allt i det människovårdande yrke vi valt för att vi vill vara just här och skapa mervärden för dem vi är till för.

Inte för en siffra – utan för ett värde – hos en annan – människa!