Om man spetsar till det;

Ett företag får intäkter genom att skapa verksamhet.

En kommun har intäkter som vi skapar verksamhet för.

Ett företag anpassar av det skälet naturligt sitt utbud till kundens behov.
En kommun ger kunden/brukaren/medborgaren det som de förtroendevalda definierat att hen behöver men kundtillfredsställelsen ger inte direkt våra intäkter.

Det finns positiva och negativa drivkrafter i båda exemplen och frågan om privata intressen i välfärden är en pågående starkt politiserad fråga i dessa dagar. Låt oss istället tänka på en kommunal driftsform.

Vilka utmaningar innebär det för oss att ha ett indirekt beroende av våra medborgare och brukare?
Jag tänker att vi måste hitta system och drivkrafter som kompenserar för det avstånd vårt system skapar. Att hela tiden fundera på hur vi kan få ett utifrån och in perspektiv på det vi gör, dvs medborgarens perspektiv. Att hela tiden tänka på att korta avståndet mellan den som utför något och den som får det. Att alla anställda känner att de alltid i slutändan levererar till medborgaren och aldrig till sin chef. Att våga lämna våra invanda professionella verksamheter och se medborgarens perspektiv.

Idag har jag varit i Fittja för lyssna, bara lyssna och försöka förstå den verklighet som många där lever i. Jag vet inte exakt vad jag ska göra med den informationen, men på något sätt måste vi läka samman så många upplevelser av verkligheten som bara är möjligt.

Bara genom att läka samman våra olika verkligheter kan vi mötas!