Pär Eriksson skriver mycket klokt, djupt och tänkvärt ”Om en tragisk händelse, ansvar och vikten av människovärde” om det oförklarligt tragiska som hänt i Sigtuna då en mor efter allt att döma dödat sina egna två barn.

Medialogiken blir den vanliga. Ansvariga skall pekas ut. Felaktigheter skall belysas. Dramaturgin har sitt rollhäfte. Kommunens politiker, en socialchef, en socialtjänst och en skola som inte agerade.

Jag tänker att människan som utför en handling alltid bär ansvar för den. I fallet i Sigtuna så tycker jag att modern bär ansvaret om hon dödat sina barn.

Socialtjänsten, vänner och polis har inte dödat barnen. Det betyder inte att de inte också kan ha sitt ansvar för det tragiska.

…var helt och fullt och ensam ansvarig för dåden. De som säger så tycks tänka att eftersom han var fullt ut ansvarig, så kan ingen annan också bära ansvar för vad som hänt. Detta är ett enkelt tankefel.

Socialtjänsten kan mycket väl ha ett ansvar gentemot modern och det kan också andra ha. Delat ansvar är inget ansvar, men ansvar är alltid gentemot någon annan. I en händelsekedja så kan många ha ansvar för sin del. Men handlingen ansvarar utföraren för. Det tycker jag att vi måste våga stå för.